 |
    |
Det är inte alldeles lätt att hitta bra nybörjarböcker om Wicca. Det vanligaste alternativet på svenska är ”En Wiccas handbok” av Jennifer Hunter, en bok som tyvärr har en hel del brister (läs mer om den här). Det enda andra alternativet är Scott Cunninghams bok ”Wicca - Vägledning för den självständiga utövaren”, men jag kan tycka att han är aningen för vag, och brukar i stället föreslå ett alternativ på engelska: ”Principles of Wicca” (ISBN 0722534515) av Vivianne Crowley, en av de första böcker jag själv läste som ny.
Vivianne Crowley har en gedigen bakgrund inom Wicca, och det märks i hennes text. Hon skriver med ett behagligt och jordnära tonfall och vandrar hemvant mellan bokens olika ämnen. Även bokens formgivning speglar den handfasta tonen och den är behagligt fri från disiga soluppgångar och överdekorerade pentagram.
Även om Crowley beskriver olika sätt att förhålla sig till religionen, både gruppinriktat och solitärt, traditionellt och mer eklektiskt, så framstår det ganska tydligt att hennes rötter ligger i en initiatorisk tradition. Jag uppskattar hela hennes inställning kring just covenarbete, traditioner och initiering. Även om hon ansluter sig till den vettiga åsikten att man kan kalla sig wiccan utan att nödvändigtvis vara initierad eller arbeta i en grupp framhåller hon tydligt poängerna med den sortens traditioner.
Det här är ganska sällsynt i nybörjarböcker, där man ofta får intrycket att den enda poängen med att vara med i ett coven är att man får träffa andra wiccaner. Crowley ger en inblick i den djupare anledningen till varför vi arbetar i grupp. Jag uppskattar resonemanget kring ”morphic resonance”, där en tradition med väl inarbetade ritualer utgör ett gruppmedvetande som stärks med tiden. Man kan helt enkelt uppnå andra saker i ett coven än som solitär.
Det här är en ganska tunn bok, verkligen just en grundläggande introduktion, och därför är de enskilda delarna också korta. I slutet av kapitlen finns enkla övningar som gör att man praktiskt kan förhålla sig till det man läst.
Högtider och element beskrivs på ett tydligt sätt utifrån naturen och årstidernas växlingar. Här finns bra råd för hur man skapar sina egna ritualer, utan alltför färdiga mallar. Även detta grundas pedagogiskt i den bas som naturens förändringar utgör. Sabbaterna beskrivs först i korthet, sedan återkommer de med en utförligare beskrivning av hur de kan förhålla sig till Gudinnan och Guden. Och själva beskrivningarna av Gudinnans och Gudens olika aspekter relateras på ett fint sätt till vår egen utveckling som människor. Även om de pentagramformade illustrationerna mest är förvirrande.
Crowleys inställning till magi är sund, liksom hur hon ser på tro. Själv tycker jag att en viktig aspekt hos Wicca är just att vi inte så mycket definieras av exakt vad vi tror som av vad vi faktiskt gör. Religionen bygger mycket på praktisk erfarenhet.
Crowley ger alltså en grund som ger den intresserade möjligheten att snabbt börja göra egna erfarenheter, samtidigt som hon gör klart att detta bara är just en introduktion. Hon pekar vidare mot ytterligare studier och läsning, men påpekar också att Wicca inte är rätt väg för alla och föreslår även andra nyhedniska alternativ.
Trots att här finns många bra delar och trots att boken som helhet också känns fin så finns det ändå vissa luckor. En är historieperspektivet. Crowley pratar mycket om ”the Old Religion”, och ger ganska ofta intrycket att Wicca faktiskt har ganska tydliga band till förkristen religion, som överlevt kristendomen i det fördolda. Hon verkar inte direkt ifrågasätta att Gardner verkligen invigdes i en existerande tradition, och säger en del märkligheter om den monoteistiskt dominerade ”Age of Pisces”, som nu förväntas följas av en polyteistisk tidsålder. Hennes bild av Wiccas historia känns helt enkelt inte helt uppdaterad.
I likhet med många andra engelskspråkiga författare använder hon ”wiccan” och ”witch” i stort sett synonymt. Hon säger ingenting om häxkonst som en rent magisk praktik, eller om de som kallar sig häxor utan att vara direkt religiösa.
Jag saknar övningar för att grunda och centrera. Chakraövningen fyller delvis den funktionen, men den kan också kännas lite tveksam i en bok om Wicca. Själv har jag aldrig använt den i ett ritualsammanhang, även om den kan vara bra vid vissa meditationer.
Som i många nybörjarböcker känns det som om aningen för stor tonvikt läggs på magibiten, men Crowley är betydligt bättre än de flesta andra. Invokeringspentagrammen kan dock tyckas lite överflödiga i en introduktionsbok. Dessutom saknar jag ett register. Det är irriterande att behöva bläddra runt för att hitta ett stycke eller ord man letar efter.
Så sökandet efter den perfekta nybörjarboken får nog gå vidare. Såvitt jag kan se är Crowley den som kommit närmast hittills. Det här är en bra bok, och jag kommer att fortsätta rekommendera den till intresserade nybörjare. Men Crowley gör sig ändå bättre när hon får bli lite mer utförlig, som i den stadiga klassikern ”Wicca: A comprehensive Guide to The Old Religion in the Modern World”, en bra bok att fortsätta med efter den här.