 |
    |
Det finns ingen central organisation inom Wicca. Religionen är uppbyggd av en mängd olika traditioner, grupper och individer, som alla själva bestämmer hur de vill utöva just sin version av Wicca. För att bli medlem i vissa traditioner krävs det att man blir initierad i ett coven, medan andra är mycket mera öppna. Och många wiccaner som inte tillhör någon grupp ansluter sig inte heller till någon särskild tradition, utan kallar sig bara wiccaner, eller kanske eklektiska wiccaner.
Man kan alltså utöva Wicca antingen på egen hand eller i en grupp, ett coven. Ett coven är en sammanslutning av tre eller fler wiccaner. Maxantalet ligger traditionellt på tretton stycken, och covenet leds vanligtvis av en översteprästinna och en överstepräst. Alla medlemmar betraktas som prästinnor och präster, och förväntas ta aktiv del i ritualarbetet.
Från början fördes religionen vidare endast genom coveninitiering, men allteftersom det började komma böcker och information spreds på andra vägar, så började också allt fler människor utöva Wicca på egen hand, solitärt. Numera kan man vara solitär wiccan exempelvis för att man inte hittat någon grupp, eller för att man helt enkelt trivs bättre på egen hand. Det är vanligt att man som solitär utför en så kallad självinitiering, eller dedikering, där man inför gudarna förklarar sin hängivenhet till Wicca. Majoriteten av alla wiccaner i Sverige är med största sannolikhet solitärer, eftersom det fortfarande är ganska ont om etablerade coven, och de flesta inte har så mycket annat att välja på än att utöva Wicca på egen hand. En lista över de svenska coven jag känner till hittar du här.
Olika coven kan se ut på ganska olika sätt beroende på vilken tradition man följer. En del har väldigt fast utformade ritualer och struktur, medan andra arbetar mer spontant och fritt. Somliga är förhållandevis öppna och håller i ritualer där andra än medlemmarna får vara med, medan andra är mer slutna och inte alls syns utåt. En del är utlärande, tar ofta in nya medlemmar och har en aktiv utbildningsplan, medan andra är rena firandecoven vars enda syfte är att medlemmarna ska kunna träffas och fira högtiderna tillsammans.
Det är vanligt med tre initieringsgrader, där man genomgår högre initieringar allteftersom man utvecklas inom religionen. När man går med i ett coven brukar det traditionellt gå ett år och en dag tills man blir initierad. Graderna handlar inte om någon sorts rangordning där de med högre grad betraktas som mer värda, utan är helt enkelt en markering av hur långt man kommit med sin egen utveckling och hur mycket ansvar man tar i covenet. Tredjegradsinitierade wiccaner förutsätts själva kunna initiera andra, och starta nya coven.
Medlemmar i ett coven brukar avge ett tystnadslöfte, där de lovar att inte berätta om gruppens inre arbete för någon utomstående. Anledningen till detta är att ett väl fungerande coven är en tätt sammanflätad grupp. Alla medlemmar måste kunna öppna sig och lita på varandra för att effektivt kunna arbeta rituellt tillsammans, och detta gör också att man måste kunna lita på att det som händer inom gruppen inte sprids vidare till vem som helst. Ritualer är dessutom personliga och formulerade utifrån covenets specifika föreställningsvärld, så därför kan det kännas som om de lite tappar sin poäng om de sprids utanför detta sammanhang.
Det finns många olika traditioner inom Wicca, nya skapas hela tiden, och utövandet kan skilja sig ganska mycket från tradition till tradition. Grundläggande skillnader kan ligga i vilken gudavärld man vänder sig till, hur man utformar sina ritualer eller hur och i vilken utsträckning man arbetar med magi.
De som fortfarande följer den ursprungliga form av Wicca som utövades av Gerald Gardner, skaparen av Wicca, kallas gardnerianer. Den andra äldre, mer traditionella grenen startades av en man vid namn Alex Sanders, och dess utövare kallas alexandrianer.
Allteftersom tiden gått har nya traditioner startats. En del har bestämda namn, som exempelvis Reclaiming, en feministiskt och politiskt inriktad tradition, medan andra bara kallar sig exempelvis keltisk Wicca eller nordisk Wicca. Det flesta lägger ungefär lika stor tonvikt på både Gudinnan och Guden, men det finns också de som mer uteslutande riktar sig mot Gudinnan, eller bara har kvinnliga medlemmar.
Många wiccaner, i synnerhet solitärer, arbetar inte inom någon särskild tradition utan är i stället eklektiska. De skapar då sin egen variant av religionen utifrån de delar och aspekter som passar dem.
Man brukar säga att Wicca är en mysteriereligion, åtminstone i sin ursprungliga form med initiering i coven. En vanlig missuppfattning kring mysteriereligioner är att man läser ordet mysterier som ”hemligheter”, med betydelsen ”saker som man inte får avslöja”. I själva verket handlar mysterierna om det som inte kan avslöjas, muntligen eller skriftligen, utan som måste upplevas. Kärnan av mystik inom exempelvis Wicca utgörs av de rituella upplevelser som var och en själv måste gå igenom för att kunna förstå dem, i det personliga mötet med det Gudomliga i exempelvis en initiering.
Även om den här upplevelsen är personlig kan det vara betydligt lättare att finna den under ledning av någon annan som själv gått igenom samma sak, och vet vad man ska leta efter. Mysterieaspekten av Wicca går därför säkert också att uppleva som solitär, men jag tror den underlättas betydligt av utbildning inom ett coven.
Wicca är en religion som i hög grad definieras av vad man gör. Det är genom att praktiskt ta del i och fira sabbaterna som vi når en personlig kontakt med Gudinnan och Guden. Det handlar alltså inte bara om att gå omkring och tro, utan om att faktiskt i praktiken utöva sin religion.
Olika medlemmar av ett coven kan ha ganska olika syn på exempelvis det Gudomliga eller på vad som i grunden händer när man utövar magi, men ändå på ett fungerande sätt arbeta tillsammans. Så länge alla är överens om vad man ska göra och har ett gemensamt mål finns det stort utrymme för variation inom den personliga tro som ligger bakom.
Wicca har ingen central organisation eller styrelse. Alla coven och enskilda utövare är självständiga delar av religionen som helhet, och i slutändan är det därför upp till var och en att själv avgöra om hon vill kalla sig wiccan. Det finns de som anser att man bara kan bli wiccan genom att initieras i ett coven. De flesta, även coveninitierade, tycker dock att även solitärer har rätt att kalla sig wiccaner. Personligen har jag inga problem med att vem som helst kallar sig wiccan, så länge man skaffat sig en hyfsad bild av vad religionen innebär och ordentligt tänkt igenom varför man vill använda den beteckningen.
En lite längre fundering kring vad ett coven egentligen är hittar du här!