 |
    |
Det finns väldigt många olika åsikter om vad häxkonst är, och den definieras olika av olika utövare. En del ser häxkonst som magi med nära koppling till naturen, medan andra utövar den som ett initiatoriskt magiskt system. Allmänt kan man säga att häxkonst innebär magisk praktik och inte behöver ha med religion att göra. Jag ska försöka beskriva vad häxkonst kan innebära i korthet, och samtidigt ge lite bakgrund till begreppet.
Häxkonst och Wicca är inte samma sak. Det finns en del wiccaner som kallar sig häxor, men långt ifrån alla. Och det finns massor av häxor som inte har något alls med Wicca att göra.
Att ge en entydig definition av häxkonst tror jag är omöjligt. Det finns mängder av människor som kallar sig häxor och de kan ha ganska skilda uppfattningar om vad häxkonst innebär. Som jag ser det ligger problemet främst i att ”häxa” och ”häxkonst” är gamla begrepp som kommit att användas på en mängd olika sätt. Det är därför svårt att säga att en viss definition är rätt, eller att en viss grupp har mer rätt till de här orden än någon annan.
Däremot kan man försöka sammanfatta ungefär vilka olika kategorier av utövare som kallar sig häxor, titta på vad ordet har inneburit i det förflutna och låta var och en själv bilda sig en uppfattning om vad en häxa kan vara.
Även om olika föreställningar om häxor funnits redan under förkristen tid (och dessutom inom andra kulturer än den västerländska) så har nog vår bild av häxkonst historiskt sett främst formats i samband med de så kallade häxprocesserna, där både män och kvinnor runt om i Europa och i viss mån Nordamerika blev anklagade för trolldom och samröre med Djävulen. Det här ägde rum under varierande former från 1200-talet till 1700-talet, framför allt under 1400-1600-talet. Argumenten för förföljelserna hade kristen grund, men de utfördes både av kyrkliga och världsliga myndigheter. Tvärtemot vad man brukar höra om kyrkliga institutioner som exempelvis inkvisitionen kunde faktiskt de icke-kyrkliga rättegångarna gå betydligt hårdare fram.
Det finns ingen enkel förklaring till varför häxförföljelserna ägde rum, och det handlade nog snarast om en kombination av olika politiska, religiösa och sociala faktorer. Både kvinnor och män anklagades som sagt, och även om en liten andel av dem kan ha varit så kallade ”kloka gummor/gubbar” som utövade något som kunde tolkas som trolldom betraktade sig det stora flertalet säkert som goda kristna. ”Häxa” var alltså något man blev anklagad för att vara av andra, inte något man kallade sig själv.
Föreställningar växte fram om vad en häxa var och gjorde. En häxa hade kontakt med Djävulen och andra mörka och onda krafter. Hon utövade trolldom som bland annat gav henne förmågan att flyga, anta djurform och kasta förbannelser. En hel del av kopplingarna kunde vara sexuella. Det finns dock väldigt lite som tyder på att dessa föreställningar hade grund i något verkligt utövande.
Mot slutet av 1800-talet framfördes idéer om att den folkmagi som utövades av ”kloka gummor/gubbar” skulle vara spår av en förkristen religion. 1921 lanserade egyptologen och antropologen Margaret Murray (1863-1963) teorin att medeltidens häxförföljelser riktat sig mot en faktiskt existerande religion från förkristen tid. Senare forskning har dock visat att hon med största sannolikhet hade fel. Det är förmodligen först mot slutet av 1800-talet som folk själva börjat kalla sig häxor, med ambitionen att utöva det de föreställt sig att häxor historiskt sett ägnat sig åt. Här kan vi alltså se en övergång där beteckningen häxa inte endast är något man nedsättande använder om någon annan, utan faktiskt själv tar på sig.
Murray var troligtvis den främsta inspirationen när Gerald Gardner (1884-1964) vid 1900-talets mitt skapade Wicca, som han då kallade ”Witchcraft”, ”Häxkonst”, eftersom han påstod sig ha återupptäckt ”häxornas” gamla religion. Det är därför många wiccaner än idag också kallar sig häxor. Samtidigt finns det en mängd wiccaner som inte kallar sig häxor, både på grund av att vi idag vet att den historiska grunden för detta inte stämmer och för att de inte vill blandas ihop med alla andra som kallar sig häxor.
Redan innan Gardner presenterade sin form av ”häxkonst” fanns det troligen andra som också kallade sig häxor, antingen av liknande religiösa anledningar, på grund av att de utövade folkmagi eller för att de ägnade sig åt en praktik som låg närmare den traditionella bilden av häxkonst. När Gardners religion började spridas ökade användningen av begreppet och snart fanns en mängd olika ”häxor” som sysslade med en mängd olika saker, en utveckling som fortsatt till vår tid.
Under 1960-talet tilltalades många inom den växande feministiska rörelsen av häxan som en kraftfull symbol i kampen mot ett patriarkalt förtryck. Att kalla sig häxa blev här liktydigt med att säga att man var en stark och självständig kvinna. Det behövde inte ha något med vare sig magi eller religion att göra, även om många kvinnor också fann en gudomlighet de lättare kunde förhålla sig till än exempelvis den kristna, manliga, i den gudinneinriktade religion som häxkonsten sades komma från.
Vanligtvis brukar man säga att häxkonst handlar om utövande av magi och inte behöver ha med religion att göra. Visst finns det häxor som vänder sig till olika gudomar, men det finns också de som ägnar sig åt magi som de betraktar som häxkonst utan att se sig själva som det minsta religiösa. Både kvinnor och män kan vara häxor.
Många anser att den magi som kallas häxkonst är nära kopplad till naturen. Det kan handla om örtmagi och liknande där man lägger stor vikt vid växter och andra föremål från naturen. Det finns de som kallar sig häxor för att de sysslar med naturläkekonst, en del av det som ”kloka gummor/gubbar” sagts ägna sig åt, utan att anse att detta har det minsta med magi att göra. Vanligare är väl dock att den som kallar sig häxa utövar någon form av magi, samtidigt som hon/han känner en stark samhörighet med naturen. Det finns också häxor som tillber samma gudomar och firar samma högtider som wiccaner och andra nyhedningar utan att för den sakens skull kalla sig exempelvis wiccaner. Likaså finns häxor som endast vänder sig till en Gudinna.
Det är också vanligt att allt som närmar sig det vi kan kalla ”folkmagi” (eller ”lägre magi”, där ”högre magi” innebär en initiatorisk process för att utövaren ska nå någon form av upplysning) kallas häxkonst. Det kan handla om spådom, läkemagi, förbannelser eller i princip alla sätt att på magisk väg åstadkomma förändringar i vardagen. En häxa är då helt enkelt någon som ägnar sig åt magi. Många av häxorna i den här kategorin kanske snarast närmar sig det vi idag brukar kalla New Age, som består av ett sorts andligt ”smörgåsbord” där var och en själv kombinerar de delar de trivs med. För vissa personer innefattar häxkonst alltså även exempelvis kristallhealing och auramassage. En så bred utvidgning av häxkonstbegreppet finns det givetvis många mer ”traditionella” häxor som inte håller med om.
Den feministiska kopplingen till häxan finns på många håll kvar, och bilden av häxan som stark kvinna är säkert fortfarande en bidragande orsak för många kvinnor att kalla sig häxor, inom alla de ovanstående kategorierna.
Det finns som sagt också de som mer direkt anknyter till den traditionella bilden av häxan, som formades i samverkan mellan folktro och officiella beskrivningar under tiden för häxprocesserna. Man menar då att man ägnar sig åt samma praktik som de ”kloka gummor/gubbar” som anklagades och förföljdes under häxprocesserna, och kan se de dåtida beskrivningarna av denna häxkonst som mer eller mindre rättvisande. Ofta kallar man sitt utövande just ”traditionell häxkonst”, för att skilja det från den mer otydliga betydelse som ordet ”häxkonst” fått i nuläget, eftersom man ser detta ord som urvattnat. I engelskspråkiga länder används beteckningen ”hedgewitch”. Traditionella häxor har ofta en mindre moraliserande syn på magi än häxor och nyhedningar i allmänhet, har inga problem med att utöva kärleksmagi eller förbannelser, och lägger ingen vikt vid den så kallade ”Trefaldighetslagen”.
Det finns även personer som utövar häxkonst som initiatoriskt system. Dessa utgår också från den ovannämnda traditionella bilden av häxan, och ser henne som någon som står utanför samhället, som opponerar sig mot det ”normala”. Genom att vända sig till de ”mörkare” sidorna både av sig själv och av en andlig verklighet, de som vanligtvis uppfattas som negativa, söker man uppnå en djupare insikt, upplysning och initiation, inom det sammanhang som brukar benämnas ”vänstra handens väg” (”Left Hand Path”, ”LHP” på engelska). Även här kallar man ibland sin praktik ”traditionell Häxkonst” eftersom man använder just den traditionella bilden av häxan, även om det inte finns några belägg för att denna form av häxkonst rent faktiskt skulle vara mer ”traditionell” än någon annan. Historiskt sett verkar den snarast vara ett ganska nytt påfund. Man kan också anknyta till idéer som hos exempelvis ockultister som Austin Osman Spare (1886-1956).
Personligen anser jag inte att någon av alla de grupper som gör anspråk på orden ”häxa” och ”häxkonst” kan ha större rätt till dem än någon annan. Det handlar som sagt om breda begrepp som använts på en mängd olika sätt av olika människor genom tiderna, som var och en själv måste förhålla sig till. Däremot tror jag det är viktigt att vara medveten om ungefär vilka olika uppfattningar som finns och vilka anledningar olika personer har att använda orden.
Det är bra att ta reda på hur andra människor använder en beteckning innan man sätter den på sig själv. Särskilt när det gäller ett ord som häxkonst, där åsikterna om vad det innebär kan gå isär en hel del. Då är det bra att ha tagit reda på så mycket man kan om begreppet och gjort klart för sig själv precis varför man väljer att använda det.