 |
    |
Ritualer är det vi gör för att praktiskt utöva vår religion inom Wicca. I ritualen får vi en personlig kontakt med det Gudomliga, deltar i årshjulets växlingar, utför magi och når en djupare förståelse för Gudinnan, Guden och de gudomliga mysterierna. Wicca är i första hand just en religion, inte ett magiskt system, och även om många wiccaner också ägnar sig åt magi är huvudsyftet med ritualen kontakt med gudarna.
Olika wiccaner, coven och traditioner kan utforma sina ritualer på väldigt skilda sätt. Somliga har fasta och tydliga mallar som i stort sett aldrig förändras, medan andra arbetar mer spontant i stunden. Inget sätt är mer ”rätt” än det andra, och det viktigaste är att man hittar den form som passar en själv bäst. Men för att kunna göra det är det viktigt att man provar på lite olika sätt, så man vet vilka alternativ som finns.
Trots att ritualerna kan utföras på så många olika sätt finns det ändå något av ett standardformat som de flesta wiccanska ritualer brukar följa, även om de enskilda delarna kan variera en hel del. Jag tänker här i grova drag beskriva det allmänna upplägget för en wiccansk ritual, utifrån min egen erfarenhet av hur ritualarbete fungerar. Tänk på att den här beskrivningen är gjord utifrån just min personliga utgångspunkt, och att det är bra att också ta del av vad andra har att säga om saken.
Om du är intresserad av en mer utförlig text kring ritualskrivande kan jag varmt rekommendera boken ”The Elements of Ritual” av Deborah Lipp, som utgjort en inspirationskälla för min text här.
Du utför ritualen för din skull. Det är du som ska nå kontakt med gudarna. Därför är det viktigt att du vet precis varför du gör det du gör, och inte bara upprepar något som någon annan skrivit för att du tror man ska göra på ett visst sätt.
Det bästa sättet att skapa en ritual är att fundera över vad man vill göra, tänka ut hur man vill göra det, och formulera handling och eventuella saker att säga utifrån det. Givetvis kan man titta på hur andra har gjort, och låna textstycken och inslag som man tycker passar från andras ritualer. Men om du inte har en tydlig mening, avsikt och förståelse bakom det du säger blir det bara tomma ord. Det är därför man brukar ge rådet att inte kopiera andras ritualer rakt av, utan skriva egna i stället.
I mina exempel använder jag bara mycket enkla och direkta texter. Skriv egna och brodera ut dem så mycket som passar dig. Tänk på vad du vill säga, vad du associerar med din handling, och sätt de ord till den som verkar vettiga, rimliga eller bara vackra. Om man vill kan man skriva på vers.
Det finns åtminstone två anledningar till att vi utför faktiska ritualer med en mängd fysiska handlingar i stället för att bara inombords be och hålla en rent mental kontakt med det Gudomliga. Dels ser vi varken den materiella eller den andliga världen som överordnad den andra. De är båda tätt sammanflätade, och genom att utföra våra handlingar samtidigt både fysiskt och andligt håller vi en naturlig och balanserad kontakt med dem båda. Dels förstärker de fysiska handlingarna avsikten, och gör att avsikten uppfylls mer effektivt. Om jag inte bara mentalt, inne i mitt huvud, tänker mig att jag drar energi ur jorden och skickar den till ett visst syfte, utan dessutom rör mig i cirkeln och trummar för att också med kroppen gestalta detta energiresande, får jag med hela mitt väsen i handlingen, både kropp och själ, och lyckas därför bättre.
Därmed inte sagt att man inte kan utföra hela ritualer bara genom meditation, stillasittande. Poängen är återigen att man bör känna till alternativen, veta hur man kan arbeta på olika sätt, för att sedan kunna ta ställning till vilket som passar bäst.
I min beskrivning använder jag mig av fyra element, luft, eld, vatten och jord. Enligt min erfarenhet använder sig de flesta wiccaner av just fyra, men de finns också de som lägger till ett femte, eter eller ande. Om du tycker det fungerar bättre att även använda det femte elementet kan du givetvis anpassa ritualen efter det.
Det finns ett antal ritualer med skilda syften inom Wicca:
• Högtidsritualer, då man firar någon av de åtta årshögtiderna. (Se länken Wiccas högtider här till vänster.)
• Månritualer, då man vid nymåne, fullmåne eller mörkmåne vänder sig till Gudinnan och ibland också utför mer direkt resultatinriktad magi.
• Passageriter, som utförs vid viktiga övergångssteg i livet, som exempelvis första menstruationen, handfästning (bröllop) eller begravning.
• Initieringar, då man inviger någon i ett coven eller vidare till nästa grad mot att bli överstepräst/prästinna.
• Dedikeringar, som ibland kallas självinitieringar, då man inför gudarna förklarar att man valt att bli wiccan.
• Ritualer för att åkalla och kommunicera med en viss gudinna eller gud.
• Ritualer för att utöva magi med ett visst syfte.
Vissa av de här kategorierna kan dessutom förstås sammanfalla. Och även om ritualerna har olika syften kan man urskilja några tydliga moment som en traditionellt upplagd wiccansk ritual innehåller. Utifrån dessa steg kan man i sin tur konstruera sin egen ritual, samtidigt som man varierar den beroende på vad man vill åstadkomma och vad som känns funktionellt och bekvämt.
För en del tankar om magi och hur den kan fungera i Wicca, se länken Magi inom Wicca.
Jag kommer här att beskriva ritualens övergripande delar, ge förslag på hur man kan genomföra varje del, och hur man kan variera delarna beroende på vilket syfte ritualen har. I slutet följer en sammanfattning av i vilken ordning de olika handlingarna brukar utföras.
En ritual kan delas upp i fyra tydliga stadier:
Ritualen har till syfte att sätta oss i kontakt med det Gudomliga och ge oss tillgång till energier som vi till vardags inte känner av lika tydligt. Därför vill vi i ritualen skapa en situation och stämning som ligger utanför det vardagliga, som verkligen markerar att vi gör något speciellt. Man brukar prata om att skapa ”en plats mellan världarna”. När man skapar den magiska cirkel där ritualen äger rum vill man att den tydligt ska skilja sig från det vi vanligtvis upplever, och bli en plats som ligger lite utanför tid och rum.
En väsentlig del här är just platsen där man utför ritualen. Det är viktigt att man får vara i fred och har så få saker som möjligt som stör en. Vill man vara utomhus gäller det att hitta ett ställe där man kan vara säker på att inte överraskas av någon som är ute och går med hunden. Är man inomhus bör man stänga av telefoner och se till att man inte kommer att bli störd av exempelvis en flickvän, föräldrar eller barn.
Dessutom bör man fundera på hur mycket man vill förändra själva platsen. Om man är utomhus kanske det inte finns så mycket som stör upplevelsen, men ett vardagsrum är fullt av saker som hela tiden påminner om vardagen, tv, möbler, kläder och andra prylar. I slutänden handlar det om hur känslig man är, hur lätt man har att bli distraherad, men en viktig del i att skapa en rituell stämning är just att så lite som möjligt behöva tänka på att man befinner sig i exempelvis ett vardagsrum. Det kan vara en bra idé att städa undan det värsta, och kanske täcka över en del möbler med tyg, som lakan eller filtar.
Ytterligare ett sätt att förändra stämningen är med musik. Välj något du tycker passar till ritualens tema. Vänder du dig till en keltisk gudavärld passar till exempel keltisk musik bra. Det kan finnas en poäng med att ha särskild musik som man bara spelar just i ritualsammanhang, som då också ökar känslan av att detta är en avgränsad händelse. Belysningen är en annan del av stämningen. Levande ljus skapar en betydligt mer magisk stämning än elektriska lampor. Förutom de ljus som eventuellt används på altaret eller i riktningarna kan man placera ut ljus runtom i rummet. (Men var försiktig och tänk på brandrisken.)
Det är också värt att fundera på vid vilken tid på dygnet du vill genomföra ritualen. En fullmåne firas lämpligen nattetid, när man kan se månen. Midsommarritualen blir förmodligen bättre i solskenet vid middagstid än mitt i natten. Och Höstdagjämningen kanske känns bäst på eftermiddagen, när solen börjar sjunka.
Du behöver någon form av altare, och du behöver bestämma dig för var det ska stå. Närmare beskrivning av altaret och redskapen finns i länken Altare och redskap.
Placeringen varierar mellan olika wiccanska traditioner, men de vanligaste tycks vara i cirkelns mitt eller i norr. Om altaret står i mitten har alla deltagare lika långt till det, och alla kan se vad som händer. Mitten av cirkeln kan också ses som den plats där alla fyra riktningarna och elementen möts. Fast altaret kan vara lite i vägen där om man vill röra sig i cirkeln. Norr är en riktning som förknippas med jord, med Gudinnan, med död och återfödelse. Det är dessutom den riktning man vanligtvis öppnar sist. Själv föredrar jag att placera altaret i norr, där det dessutom lämnar gott om plats i cirkeln. Om man utför en ritual som av någon anledning huvudsakligen fokuserar på ett visst element eller riktning kan man vid just det tillfället placera altaret annorlunda. Gör man en ritual som vänder sig till en havsgud kan man exempelvis ställa altaret i väster.
Se till att alla saker du kommer att behöva finns på plats innan du börjar, så du slipper springa iväg mitt under ritualen. En lista kan vara bra. Om man använder lös rökelse med kol är det viktigt att komma ihåg att tända kolet innan man sätter igång, annars får man en seg paus för att tända det innan renandet.
Fundera på hur du vill vara klädd. En klassisk variant är ”skyclad”, det vill säga naken. Det är inte så praktiskt utomhus, särskilt inte om det är kallt, och kan kännas lite underligt tillsammans med andra. Ett vanligare alternativ är att ha en ritualdräkt som bara används just i ritualsammanhang. Den brukar bestå av en lång, enkelt utformad klänningsliknande tunika, i någon färg man tycker passar, som man kan sy själv, köpa eller få hjälp med att sy. En del traditioner använder olika färger för att markera vilken initieringsgrad man befinner sig i. Eller så kanske du väljer några enkla, mer vardagliga kläder. Viktigt att tänka på är dock att klädseln har samma roll som platsen, att avgränsa ritualen från den vardagliga världen. Att ha kläder som man endast använder i ritualer hjälper till att göra den avgränsningen tydligare. Det kan också kännas bra att vara barfota, om vädret tillåter det.
Många wiccaner brukar också rena sig inför ritualen, exempelvis genom att bada eller tvätta sig, eller med hjälp av saltvatten och rökelse. Det handlar då inte om att stå ren inför gudarna i den kristna betydelsen, utan ”synd”. I stället gäller detsamma som för att rena ritualplatsen. Man gör sig av med störande och ovidkommande energier, för att kunna koncentrera sig på ritualen.
Om ni är flera som utför ritualen tillsammans är det viktigt att i förväg gå igenom den, så att alla vet vad de ska göra och säga. Det kan vara bra att ha ritualen tydligt nerskriven så att man ser ordningen ordentligt.
Antingen kan man ha färdigskrivna repliker från början, eller låta alla fritt formulera sig kring det de förväntas säga. Om man har färdigskrivna repliker är det viktigt att alla vet varför de säger det de säger. Om möjligt kan det vara bra att lära sig det man ska säga utantill, det är trist att läsa rakt av från ett papper. Om det inte går kan man kanske ha en lapp med stödord. Det är ingen katastrof om man inte säger exakt rätt, det viktiga är att grundmeningen går fram.
Om ni inte har skrivit ritualen tillsammans, utan en person har utformat den, är det extra viktigt att ni först noga går igenom alla delar så att alla är medvetna om vad ni vill åstadkomma. Det handlar dels om att resultatet blir bäst om alla befinner sig på samma våglängd och är överens om vad man vill uppnå, och dels om att ingen i efterhand ska behöva upptäcka att de utfört något de egentligen inte känner sig bekväma med.
I en wiccansk ritual finns det vanligtvis inga åskådare. Alla som är med förväntas delta aktivt. Beroende på hur erfaren man är kan man ha olika uppgifter. Någon som är mer av en nybörjare kan ta hand om renande eller riktningsöppning, medan någon mer erfaren kanske åkallar Gudinnan eller Guden och utför mer komplicerade delar av ritualen. Det viktiga är att alla aktivt är med och ingen lämnas utanför.
Tänk också på var i cirkeln alla ska stå placerade. Den som ska öppna söder bör rimligtvis stå där från början, medan någon som ska åkalla Gudinnan står närmare altaret. Det kan också kännas bra att ha folk något så när jämnt utplacerade utmed cirkeln. Eftersom varje person brukar göra flera saker får man helt enkelt hitta lämpliga kompromisser, men det är bra om alla har klart för sig ungefär hur de kommer att gå och röra sig under ritualen, så det inte uppstår onödig förvirring.
I vissa moment av ritualen kanske man vill att folk utför uppgifter tillsammans, eller att alla deltar i ett åkallande. Man kan också tänka sig att en person utför en handling och säger något, och de andra svarar för att också delta.
Delarna som ingår i detta steg kan göras i varierande ordning. En del föredrar att rena platsen innan man reser cirkeln, en del kanske reser cirkeln innan de grundar och centrerar. Jag beskriver stegen i den ordning jag själv tycker känns mest logisk och bekväm.
Det första man brukar göra i ritualen är att grunda och centrera (ganska direktöversatt från engelskans ”ground and center”), eller jorda och centrera. Det gör man dels för att bli fokuserad inför det man ska göra, och för att få en mer direkt kontakt med jorden och den energi man kommer att använda i ritualen.
Det finns många sätt, men en klassisk metod är en trädvisualisering:
Slut ögonen, andas djupt och känn att du står eller sitter stadigt. Tänk dig att rötter växer ner från din kropp, och sprider sig genom jorden under dig. Om du befinner dig i en lägenhet flera våningar upp, tänk bara bort mellanrummet. Energin finns där ändå. Känn hur jorden är fylld av en oändlig mängd energi, och hur du drar den energin upp genom rötterna och upp i kroppen. Känn en stadig trädstam längs din ryggrad, och känn energin flöda upp genom stammen. Känn hur en krona av lövklädda grenar växer ut från huvudet, och hur energin flödar vidare ut i trädkronan och fyller rummet.
Om man arbetar i grupp kan man sedan se till att allas medvetande och fokus befinner sig på samma nivå genom att föreställa sig allas enskilda träd tillsammans som en skogsdunge, med sammanflätade rötter och grenar. Visualiseringen leds då av en av deltagarna, så att alla gör allt samtidigt.
Behåll under hela ritualen kontakten som du har fått med jorden. Därifrån drar du upp all den energi som du kommer att använda i din ritual.
För att tydligt markera att ritualen börjar och för att både alla deltagare och eventuellt också gudarna ska vara överens om varför ritualen utförs, kan det vara bra att högt och tydligt förklara varför man gör den. Det kan göras med enkelt formulerade ord, en längre text eller kanske en dikt. Det viktiga är att det markerar att vardagen nu upphör, och ritualen tar sin början.
Säg till exempel (för en Midvinterritual):
”Detta är årets längsta natt.
I mörkret väntar vi på Solgudens födelse
och ber att ljuset ska komma åter.
Vi samlas i cirkeln medan årshjulet vänder.”
Cirkeln är markeringen av den plats där man utför ritualen, den är avgränsningen för ”platsen mellan världarna”. Hur man reser den kan variera, men det handlar alltid om att en eller flera personer med viljans hjälp riktar energi, och med den åstadkommer en markering av det magiska rummet. Den bör vara så stor att alla deltagare bekvämt kan röra sig i den.
I många andra magiska inriktningar används cirkeln till stor del för att skydda utövaren under ritualen, för att stänga ute sådant man inte vill komma i kontakt med. Inom Wicca är cirkeln snarare ett medel att hålla energi inne, och just att tydligt skapa ett avskilt rituellt rum.
Man kan resa cirkeln genom att en eller flera gånger gå runt den, med hjälp av redskapet athame, svärd eller stav, eller bara med sin hand som redskap. Man brukar börja i öster, eftersom den riktningen förknippas just med ny början, morgon, vår och liknande saker. Man kan också börja i norr, då det är platsen för återfödelse. Har man altaret där är det dessutom praktiskt. Cirkeln slås alltid medsols.
Exempel
Tag upp det redskap du vill använda, exempelvis athamen, eller använd ena handen. Rikta redskapet mot marken där du vill att cirkelns gräns ska gå, samtidigt som du sakta går runt, från norr till öster och vidare via söder och väster tillbaka till norr. Känn hur du drar kraften ur jorden, upp genom kroppen, och leder den ut genom armen och redskapet. Tänk dig att den bildar en skimrande cirkel på marken, och att denna cirkel i sin tur snarast utgör yttergränsen för en äggformad sfär som du och övriga deltagare befinner er i, som sträcker sig både över era huvuden och ner under marken. Cirkel är alltså egentligen ett lite missvisande namn, eftersom det handlar om en tredimensionell form. Samtidigt som man reser cirkeln är det bra att säga någonting som markerar handlingen.
Säg exempelvis;
”Med kraften ur jorden skapar vi en cirkel.
Låt cirkeln fyllas av kraft och tillit.
Låt den bli en plats mellan världarna.
Låt oss möta gudarna i cirkeln.”
När cirkeln väl är rest bör man respektera gränsen som den utgör. En del wiccaner brukar med athamen eller handen ”skära” en öppning i cirkeln om de måste gå in eller ut, som de sedan stänger efter sig med samma redskap. Andra anser att man kan passera ut och in ändå, bara man gör det med respekt och så sällan som möjligt.
En del anser att man aldrig bör röra sig motsols i cirkeln, medan andra inte tycker det spelar någon roll hur man går. Generellt brukar man resa, öppna, åkalla och frammana saker genom att röra sig medsols, och stänga, fördriva och göra sig av med saker genom att röra sig motsols.
Man renar cirkeln för att bli av med oönskade energier och förbereda platsen inför ritualen. Vanligtvis brukar man rena cirkeln med de fyra elementen, luft, eld, vatten och jord, antingen var och en för sig eller två och två, där man kombinerar de båda som brukar kallas manliga, luft och eld, och de kvinnliga, vatten och jord.
Antingen kan man bara gå runt cirkeln med det som representerar varje element, eller så kan man stanna till och uttalat rena var och en av riktningarna. Det kan också vara bra att stanna upp och rena de övriga ritualdeltagarna man går förbi.
Vanligtvis representeras luft av rökelse, eld av rökelsekol eller ett ljus, vatten av vatten och jord av salt. En del traditioner renar elementen innan de används, för att exempelvis saltet inte bara ska vara vanligt salt utan en ren representant för elementet jord. Detta kan i så fall göras med athamen. Andra anser att elementen inte behöver renas, utan att det räcker att man betraktar dem som de symboler de är.
Rökelsens funktion förutom renandet är dessutom stämningsskapande. Doften och röken hjälper till att markera ytterligare att vi befinner oss i en situation avskild från vardagen.
Exempel
Är man flera kan olika personer utföra respektive renande.
Om man väljer att rena cirkeln genom att kombinera elementen två och två kan man börja med att lägga rökelse på det brinnande kolet, eller tända rökelsen på ljuset om man använder till exempel pinnrökelse. Det är bra att på något sätt säga vad man gör i ritualen, antingen med en mer omsorgsfullt formulerad text, eller genom att helt enkelt just bara säga det.
Säg alltså något i stil med ”Genom att blanda elementen luft och eld renar jag cirkeln”. Gå sedan kring cirkelns ytterkant till öster, vifta lite rök ditåt och säg ”Med luft och eld renar jag öster”, och så vidare i söder, väster och norr. Tänk dig i varje riktning att du befriar platsen från allt oönskat som dröjer kvar där, och förbereder den för det som ska komma. När du går förbi en eventuell annan deltagare, rena henne också.
Blanda sedan salt i vattnet, och säg exempelvis ”Genom att blanda elementen vatten och jord renar jag cirkeln”. Gå sedan till öster, skvätt lite saltvatten ditåt och säg ”Med vatten och jord renar jag öster”, och så vidare i söder, väster och norr, med samma tankar om syftet. När du går förbi en eventuell annan deltagare, skvätt vatten och rena henne också.
Vi har genom att ha rest cirkeln skapat vårt rituella rum, och renat det så att det står tomt och förberett. Nu vill vi fylla det med de delar vi behöver för att utföra vår ritual.
De flesta wiccaner använder sig av de fyra riktningarna öster, söder, väster och norr, men det finns också de som lägger till upp, ner och inåt. Själv använder jag mig bara av de fyra första, och kommer därför bara att behandla dem här.
De fyra elementen är ett sätt att se på världen, ett sätt att dela upp dess innehåll för att tydligare få grepp om det, prata om och arbeta med det. Genom att kalla in elementen skaffar vi de redskap vi behöver för att kunna arbeta rituellt, tar in alla aspekter av världen i cirkeln på ett sätt som ger balans och helhet.
Man skulle kunna tänka sig att elementen inte uttryckligen behöver åkallas, eftersom vi redan uppenbarligen använt dem i cirkeln under renandet. Känner man så kan man i stället bara ytterligare välkomna dem när man öppnar riktningarna. Själv ser jag det som att man i och för sig på ett sätt använder dem i renandet, men att det ändå känns bättre och tydligare att åkalla dem fullt ut och mer utförligt i riktningsöppnandet för att verkligen se till att ordentligt göra dem till en del av cirkeln. Dessutom ser vi till att tydligt koppla dem till sina riktningar, och till alla de egenskaper vi associerar med dem.
Vi tänker oss att varje element är förknippat med en riktning. Vanligast är att sätta luft i öster, eld i söder, vatten i väster och jord i norr. Det finns andra sätt att placera ut elementen. För någon som bor med en stor sjö i norr och ett berg i väster kanske det passar bättre att byta plats på de två elementen. Här beskriver jag element och riktningar med de associationer och korrespondenser som jag själv kopplar dem till, och var och en måste givetvis anpassa dem till sina egna förhållanden.
När vi öppnar riktningarna markerar vi också cirkeln som en tydligare plats och får en mer konkret omgivning att förhålla oss till.
Det finns flera sätt att åkalla elementen. Antingen kan man kalla in dem just bara som rena element, som elementarer eller som väktare. Men kan se de olika varianterna som olika sätt att mer eller mindre personifiera elementen. En elementar är en sorts ganska enkelspårig varelse som personifierar ett elements mest grundläggande egenskaper. För luft kallas de sylfer, för eld salamandrar, för vatten undiner och för jord gnomer. De kan dock vara ganska svåra att kontrollera, och kanske är det bättre att låta bli att åkalla dem om man inte har ett tydligt och bestämt syfte med dem.
Vanligare är att man åkallar riktningens väktare, som då är en lite mer sammansatt personlighet för elementegenskaperna, och som blir en tydlig individ att vända sig till i åkallandet. På engelska brukar man tala om ”guardians of the Watchtowers”, där det kan vara ganska oklart vad det egentligen är för vakttorn man menar. Enklare är att bara säga exempelvis ”Östers väktare”.
När man öppnar en riktning drar man inte bara in själva det element som förknippas med den riktningen, utan också allt annat som hänger ihop med den, alla dess så kallade korrespondenser. På sätt och vis kan man säga att exempelvis söder, eld, sommar, middagstid, sol, passion och värme är exakt samma sak. I den magiska värld där vi befinner oss under ritualen är de samma sak, och genom att formulera det i öppnandet tydliggör vi det, samtidigt som vi ser till att få in det vi vill i cirkeln.
Exempel
Är man flera brukar olika personer öppna olika riktningar.
Gå till öster och vänd dig utåt från cirkeln. Övriga personer i ritualen kan vända sig åt samma håll, på de platser där de står. Det kan vara lättare att visualisera öppnandet med slutna ögon, och det kan underlätta att göra en gest med händerna. Prova dig fram.
Säg något i stil med:
”Jag öppnar östers riktning och åkallar östers väktare.
Frisk och klar gryningsvind.
Tidig vår med knoppande växter.
Inspiration och nya tankar.
Kom och var en del av vår cirkel.”
Tänk dig en port eller öppning som sakta öppnas. Bakom den finns allt du associerar med öster. Låt det strömma in genom öppningen, dra det rakt genom dig och vidare in i cirkeln.
Även om det kan vara svårt i början är det bäst om du kan utföra själva handlingen och säga orden samtidigt. Det ideala är att handling och ord är ett. Men till att börja med är det enklast att först säga orden och börja öppna så gott det går, för att fullfölja det hela ordentligt när man pratat klart. Ta ordentligt med tid på dig, känn efter så att riktningen verkligen känns öppen och närvarande. Om man är flera är det upp till den som öppnar respektive riktning att avgöra när hon känner sig färdig, och markera det genom att vända sig mot nästa riktning.
När du är klar går du vidare till söder, och så vidare.
Under länken Elementen finns en kortare lista med exempel på korrespondenser och saker man kan associera med olika element. Mer information och inspiration finns att hitta på nätet och i böcker.
Nu har vi förberett och märkt ut platsen, och tagit in det vi vill ha där. Det är dags att bjuda in dem vi vill träffa, det vill säga Gudinnan och Guden.
Hur detta ska göras beror väldigt mycket på hur man ser på det Gudomliga. Många wiccaner är i praktiken duoteister, det vill säga att de ser det Gudomliga som uppdelat i de två polariteterna Gudinnan och Guden, som tillsammans utgör kompletterande och samverkande delar av en helhet. Man ser då alla andra namngivna gudinnor och gudar, som exempelvis Freja, Tor, Cernunnos eller Aradia, som aspekter och delar av dessa två större gudomligheter.
Andra wiccaner är polyteister, och ser alla de olika namngivna gudomarna mer som fristående individer. Man kan även se det som att de namngivna gudomarna i och för sig är individer, men ändå samtidigt är delar av den större, mer allomfattande gudomlighet som Gudinnan och Guden utgör, lite på samma sätt som vi alla är människor med ändå är delar av ett större samhälle och en mänsklighet.
Man kan också åkalla de mer allomfattande Guden och Gudinnan under specifika namn, som exempelvis Tor och Freja, om man vänder sig till en nordisk gudavärld. Eller så kallar man dem bara för just Guden och Gudinnan, och åkallar namngivna, mer specifika gudomar när man utför en ritual som av någon anledning riktar sig just till dem. Det är vanligt att man i varje ritual åkallar Gudinnan och Guden, och varierar de namngivna gudomarna mer beroende på tillfälle.
I slutänden är det ändå så att ingen med säkerhet kan veta exakt hur det Gudomliga är beskaffat. Alla gudinnor är en och samma och alla gudar är en, samtidigt som de alla är fristående individer. Var och en av oss måste själv bestämma sig för hur man ser på det här, och det är mycket möjligt att uppfattningen förändras med tiden, och därmed också hur man tillber och åkallar gudomarna. Det viktiga är att du tänker efter och ständigt utvecklar din kontakt med Gudinnan och Guden, hur du än väljer att se dem.
Viktigt att tänka på är att vi inte befaller gudomarna att komma till cirkeln, vi bjuder in och välkomnar dem, och de kommer för att vi ber dem.
Det förekommer att man tänder ljus som får symbolisera Gudinnans och Gudens livslåga, och påminna om deras närvaro. Detta kan antingen göras separat, innan de åkallas, av någon som då också på något sätt presenterar dem och säger hur vi ser på dem. Eller så kan det göras direkt av de personer som åkallar dem.
Exempel
Om man är flera är det är vanligt att en kvinnlig ritualdeltagare åkallar Gudinnan, och en manlig åkallar Guden.
Ställ dig vänd mot altaret. Det kan underlätta att sluta ögonen, och att höja armarna eller göra någon annan gest.
Säg något i stil med:
”Jag åkallar och välkomnar Gudinnan.
Du som är måne och jord.
Du som är Jungfru, Moder och Dödshäxa.
Du som låter vatten flöda och växter gro.
Kom till oss och var en del av vår ritual.”
Se Gudinnan framför dig, underbar och allomfattande, med alla de egenskaper du kan tänka dig att hon har, allt det hon kan medföra, allt du associerar med henne. Se henne komma närmare, träda in i cirkeln, omsluta cirkeln och fylla cirkeln med sin närvaro.
Liksom i riktningsöppnandet är det bra om handling och ord vävs samman, men se framför allt till att ta god tid på dig, och känn Gudinnans närvaro ordentligt innan du för den som ska åkalla Guden visar att du är färdig, exempelvis genom att sänka armarna.
Säg något i stil med:
”Jag åkallar och välkomnar Guden.
Du som är sol och himmel.
Du som är Solkonung, Korngud och Hjortgud.
Du som låter vindar blåsa och eldar brinna.
Kom till oss och var en del av vår ritual.”
Se Guden framför dig, underbar och allomfattande, med alla de egenskaper du kan tänka dig att han har, allt det han kan medföra, allt du associerar med honom. Se honom komma närmare, träda in i cirkeln, omsluta cirkeln och fylla cirkeln med sin närvaro.
Nu har vi kommit till den del av ritualen som framför allt bestäms av tillfället och av vad man vill göra. Vilken typ av ritual är det du ska utföra? Det här är den del där det är svårast att ge allmängiltiga exempel, eftersom utformningen beror så väldigt mycket på vad man själv föredrar. Men jag börjar med att ge några lite mer övergripande tips och går sedan igenom de vanligaste ritualtyperna.
I denna del av ritualen kan man åkalla specifika, namngivna gudinnor och gudar, beroende på vad man har för syfte med ritualen. Åkallandena går till som de vi tittade på ovan, med skillnaden att det just är andra, mer individuella personligheter du vänder dig till.
Läs mytologin för den gudom du vill ha kontakt med, ta reda på så mycket du kan om henne eller honom. Det finns exempelvis en massa gudar som har med solen att göra. Om du arbetar inom ett keltiskt panteon (gudavärld) kanske du vill vända dig till Lugh. För att veta vad som skiljer honom från alla andra solgudar kan du läsa berättelserna om honom, leta länkar på nätet, läsa andras ritualer och intryck. När du sedan skriver din åkallan kan du ta med allt det du tycker verkar känneteckna honom, och det kommer sedan att hjälpa dig att visualisera honom när du vill bjuda in honom i cirkeln.
Det är vanligt att man inom Wicca låter deltagare i ritualen gestalta gudomar. Det handlar inte om att gudomen fullt ut träder in i kroppen och talar med utövarens röst, (se mer om detta nedan), utan om att man i någon mån tar på sig exempelvis en gudinnas mytologiska roll, och säger det hon skulle kunna säga som känns väsentligt för den aktuella ritualen.
En speciell form av åkallan är det som kallas ”drawing down”, vanligtvis ”drawing down the Moon” eller ”drawing down the Sun”, där prästinnan respektive prästen drar ner Gudinnan eller Guden i sin kropp, och låter dem tala genom sig. Detta är ett åkallande som kräver stor erfarenhet, och därför också vanligen utförs av översteprästinnan och översteprästen. Hur detta görs är något man inte kan läsa sig till, och jag skulle tro att det är mycket svårt att lära sig utan handledning från någon som själv har upplevt det. Det är heller ingenting man bör försöka sig på som nybörjare, om inte annat för att det kan vara en ganska förvirrande och svårhanterlig upplevelse om man faktiskt lyckas.
Ett annat sätt att kommunicera med gudomarna är genom meditation. Du befinner dig redan i en fokuserad och jordad situation, på en plats mellan världarna. Är du ensam kan du sätta dig med slutna ögon och inom dig söka och samtala med de gudomar du åkallat. Är man flera kan man göra en guidad meditation. Det finns gott om hemsidor och böcker där du kan lära dig mer om olika meditationstekniker.
Särskilt vid ritualer då man utför mer resultatinriktad magi, exempelvis ett helande, är det vanligt att man reser energi. Detta sker oftast närmare slutet av den här fasen i ritualen, eftersom det ger en tydlig energimässig höjdpunkt och det är svårt att fokusera tillräckligt för några mer avancerade handlingar efteråt.
Syftet med energiresande är att dra upp energi ur jorden och skicka den för att uppfylla det mål man satt upp. Detta kan ske på många olika sätt. Man kan dansa runt cirkeln, trumma, eller göra en ”chanting”, det vill säga sjunga några ord eller en enkel och upprepad ramsa för att ge fokus. Man kan också sitta helt stilla och bara koncentrera sig. Vilken metod man väljer bör också anpassas efter syftet.
Liksom vid cirkelresandet drar man upp energi från jorden, genom kroppen. Men nu görs det av alla deltagare, och man tänker sig att energin flödar ut i cirkeln och hålls kvar där. Viktigt är att du just drar energin ur jorden, inte ur dig själv, om du inte ska bli fullständigt utmattad efteråt.
Föreställ dig en stor, lysande kon av energi växer upp med basen längs cirkelns ytterkant. Se hur en allt större mängd energi snurrar medsols i den, fortare och fortare. Låt takten i trummandet, chantingen eller vad du nu använder öka, så att energin blir starkare och starkare. Se hela tiden till att ”programmera” energin för det mål du bestämt, tänk på vad den ska åstadkomma.
När den känns som allra starkast, upphör plötsligt med resandet, slappna av och visualisera hur all energin skickas iväg mot sitt mål. Om man är flera brukar en person leda arbetet, exempelvis genom att vara den som trummar, och det blir då hon som med ett sista extra kraftigt trumslag markerar när det är dags att stanna upp och skicka iväg energin. Om man dansar kan alla kasta sig ner på golvet i det ögonblicket.
Detta är en del som i princip ingår i alla wiccanska ritualer. Man brukar i detta moment fysiskt ta del av Gudinnans och Gudens välsignelse, antingen bara genom dryck, eller genom dryck och mat. Drycken som finns i den rituella bägaren är ofta vin, men kan lika gärna vara alkoholfri, exempelvis fruktjuice. Man får anpassa sig efter vad deltagarna föredrar. Det är vanligt att man rättar drycken efter högtiden. Ett mustigt rödvin kan passa bra till Midvinter, medan ett ljust öl fungerar bättre vid skördehögtiden Lughnasadh.
Maten är oftast någon form av bröd eller kakor. En del wiccaner väljer bort brödet, kanske för att det kan få ritualen att påminna lite väl mycket om nattvarden, men det vanligaste verkar vara att man använder både vin och kakor.
Först brukar man välsigna vinet, genom att athamen, gudsredskapet, sänks ner i bägaren, gudinneredskapet, för att gestalta Gudens och Gudinnans förening. Det är den som ger världen, naturen och oss liv, och det är den som gör vinet välsignat. Lite av vinet stänks sedan i sin tur över de eventuella kakorna, så att de också välsignas. Sedan skickas bägaren och fatet runt i till alla i cirkeln, eller så går någon runt med dem. Lite brukar sparas som offer till gudarna.
Den här delen kan antingen äga rum före eller efter det magiska arbetet. Man kan se det som att välsignelsen och energin från Gudinnan och Guden kommer att öka kraften i det magiska arbetet, och i så fall lägga den före. Eller så kan man se det som en jordande handling, ett påfyllande av energi, och lägga den efter. Själv föredrar jag det senare, då det utgör en bra, lugn och samlande handling innan man går vidare till den avslutande fasen.
Man kan förutom vinet och kakorna offra saker till gudarna. Det kan ske i samband med en magisk handling, för att visa att man är beredd att ge upp något för att få något. Det kan också handla om en handling av ren tacksamhet, ett sätt att upprätta kontakt och visa att man uppskattar allt som gudarna har gett en.
Vi offrar inte saker för att gudarna kräver det, utan för att vi själva vill det. På samma sätt som man anstränger sig för att hitta en fin födelsedagspresent till en god vän bör man lägga ner en viss ansträngning på sitt offer till gudarna. Det är avsikten som räknas, man måste inte offra det dyraste och finaste man har, men inte heller något som är fullständigt värdelöst för en själv. Man kan baka ett bröd som man lägger ut i naturen, brygga ett mjöd som man häller ut, blanda en rökelse som man bränner, göra en lerskulptur som man sänker i en tjärn. På samma sätt som en förälder blir glad över en teckning från sitt barn, även om den är långt ifrån perfekt, tror jag att gudarna kan se det ärliga syftet bakom våra offer oavsett hur de ser ut.
Det är lämpligt att anpassa sitt offer efter den gudom man offrar till. För Dionysos passar till exempel vin bättre än bröd.
Om du ska fira en av de åtta årshögtiderna, sabbaterna, finns det lite information och idéer att hämta under länken Högtiderna. Beroende på vilket panteon man använder sig av kan man åkalla specifika gudomar för att uppleva ett skeende som passar den aktuella högtiden.
Vid Midvinter kan exempelvis två personer genom en spelad strid gestalta kampen mellan Ekkonung och Järnekskonung. Vid Beltane kan man gestalta föreningen mellan Gudinnan och Guden. Allt beror på hur du ser på årshjulet, vad du lägger in i högtiderna, och hur du kopplar samman dem med gudomarna.
Man kan också göra magiska handlingar som hänger ihop med högtiden. Vid Vårdagjämningen kan man väcka jorden, göra ett energiresande för att skicka ut extra energi och hjälpa våren på traven. Vid Höstdagjämningen kan man offra olika symboliska örter för att ge Guden hjälp på vägen mot dödsriket.
Särskilt vid fullmåne är det vanligt att man vänder sig direkt till Gudinnan i ritualen. Är man medlem i ett coven är detta tillfället då översteprästinnan genomför ”drawing down the Moon”, men man kan också samtala med Gudinnan i meditation eller bara tala direkt till henne.
Detta är också tillfällen då man brukar utföra mer direkt resultatinriktad magi. Också i detta kan man ta hjälp av lämpliga gudomar eller av elementen. Energiresande i någon form är en mycket vanlig magisk metod.
Beroende på syftet kan ritualen hållas vid olika månar. Fullmåne är den vanligaste, men nymåne och mörkmåne kan också firas, och om man vill utföra magi för att bli av med något kan det vara lämpligt att göra det under avtagande måne.
Det här är ritualer som kan anpassas väldigt mycket efter personen/personerna de riktar sig mot. Det är svårt att ge några generella tips. Bäst är att leta efter inspirerande exempel inför varje tillfälle. Länkarna och boktipsen här är ett bra ställe att börja.
Om du går med i ett coven kommer du att få uppleva åtminstone en initieringsritual. Den är också en form av passagerit. Om man är intresserad av hur de ser ut finns det en mängd publicerade på nätet, men olika coven kan utforma sina olika, och den fundamentala upplevelsen kan aldrig förstås fullt ut om man inte själv genomgår den. En väl genomförd initiering utgör en grundläggande omvälvning i livet, är en del av mysterierna inom Wicca, och man tjänar på att gå in i den med så få förutfattade meningar som möjligt.
Traditionellt brukar det gå ett år och en dag från det att man upptas i ett coven till att man initieras, som en sorts prövotid.
En dedikering är den ritual då man som solitär wiccan markerar just att man vill vara wiccan. Den kallas också lite missvisande för självinitiering.
Syftet är att tydligt deklarera en förändring i ditt liv, från att vara icke-wiccan till att vara wiccan. På så sätt handlar det om en passagerit. Både inför dig själv och inför de gudomar du vänder dig till förklarar du ditt val, och lovar uppriktigt och ärligt att följa deras väg. Du ska vara medveten om att det inte är ett beslut som bör fattas lättvindigt, och att det medför ett ansvar. En anledning till att Wicca ursprungligen bara utövades i covenform är att det traditionellt är en mysterietradition, som ställer stora krav på utövarens tålamod och hängivenhet. Uppriktigt utövad är den inte en lättvindig tro som man kan ha lite vid sidan av och inte tänka så mycket på. För att nå sin fulla potential bör den få bli tätt sammanvävd med ditt övriga liv, så att firandet av högtiderna och månarna blir naturligt aktiva handlingar. Det betyder inte att man slaviskt måste fira alla högtider och månar, men att man är beredd att åtminstone ärligt lägga ner så mycket energi man klarar av på sin religion.
Även inför en dedikering kan den traditionella prövotiden på ett år och en dag vara lämplig. Prova att hängivet och uppriktigt fira alla högtider och så många månar du kan under ett år, innan du beslutar dig för om Wicca verkligen är den väg du vill följa.
Exempel på dedikeringsritualer/självinitieringar går att hitta på nätet. Det viktigaste är att du utformar din så att den verkligen passar just dig, och säger det du vill säga.
Utöver dessa fem ritualtyper kan man givetvis också hålla en ritual i stort sett när som helst, antingen för att man av någon anledning vill kommunicera med Gudinnan och Guden, eller med någon särskild gudom. Eller för att man vill utföra magi för ett visst syfte. Här kan du ganska fritt kombinera de olika element som omnämnts i detta ritualavsnitt, och lägga till egna. Det viktiga är som alltid att du tänker igenom varför du väljer att göra på ett visst sätt, och formar ritualen utifrån dina egna, personliga syften.
Detta är den kortaste och minst komplicerade sektionen av ritualen. Syftet är här att tydligt markera att ritualen är över, att vi uppnått det vi ville och att det nu är dags att återvända till den vardagliga världen igen. På samma sätt som vi ville avskilja cirkeln som en plats utanför tid och rum vill vi nu markera att vi lämnar denna plats, och upplöser den tills vi vill besöka den nästa gång. Samtidigt ser vi till att stänga de portar vi öppnat mellan världarna, för att inga oönskade energier ska hänga kvar exempelvis i vardagsrummet. Vi vill dessutom tacka de energier, element och gudomar som besökt och hjälpt oss.
Ordningen kan variera, men det vi vill göra är alltså att tacka gudarna, stänga riktningarna, ta upp eller upplösa cirkeln, och förklara ritualen avslutad. Dessutom kan man grunda och centrera, för att se till att alla ”landar” ordentligt efter ritualen. En del wiccaner går runt cirkeln, medsols eller motsols, och drar upp den igen genom hand, stav eller athame, medan andra bara betraktar den som upplöst. Man kan också välja om man vill stänga riktningarna i med- eller motsols ordning.
Man brukar tacka Guden och Gudinnan för det de bidragit med i ritualen, och också uttryckligen tacka de namngivna gudomar man åkallat.
Exempel
Ställ dig framför altaret och rikta dig till Gudinnan och Guden.
Säg exempelvis:
”Jag tackar Gudinnan för närvaron i ritualen.
Jungfru, Moder och Dödshäxa.
Tack för liv och kärlek.
Jag tackar Guden för närvaron i ritualen.
Solgud, Korngud, Hjortgud.
Tack för värme och kraft.
Var alltid med oss, kom när vi kallar igen.”
Den person som öppnade en riktning brukar också stänga samma riktning. Ställ dig i norr och vänd dig utåt från cirkeln.
Säg exempelvis:
”Jag stänger norrs riktning och tackar norrs väktare för närvaron i ritualen.
Tack för återfödelse, för vila och eftertanke.
Lämna oss nu i frid, kom åter när vi kallar igen.”
Det här ska fungera likadant som vid öppnandet, med skillnaden att du i stället ser framför sig dig hur öppningen mot norr sakta stängs. Fortsätt på motsvarande vis med väster, söder och öster.
Om du vill dra upp cirkeln gör du det nu.
Till sist förklarar vi ritualen avslutad. Är man flera kan man ställa sig i mitten och hålla varandra i händerna.
Säg till exempel:
”Ritualen är avslutad, cirkeln är bruten.
Vi möts i lycka.
Vi skiljs i lycka.
Och i lycka möts vi igen.
Var välsignade!”
(Detta är en fri översättning av den klassiska wiccanska hälsningsfrasen ”Merry meet and merry part and merry meet again! Blessed be!”.)
När nu ritualen är över brukar man samlas kring lite mat och dryck, och diskutera hur alla upplevt ritualen. Det är viktigt att kolla av att alla känner sig nöjda, och reda ut om något var oklart eller mindre lyckat. Att äta och dricka är dessutom ett bra sätt att grunda sig ytterligare.
Om det är en högtidsritual man firat är det nu dags att sätta igång med festen. Maten kan gärna anpassas efter den aktuella högtiden. Om man är flera är det nog enklast om alla har med sig något man kan dela på.
I vissa traditioner stänger man inte cirkeln vid ritualens slut, utan låter den vara öppen även under festen och stänger den först därefter eftersom man ser också festen som en del av själva ritualen och en del av kommunikationen med gudarna. Själv tycker jag det suddar ut fokus lite i att ha en tydligt avgränsad ritual, och föredrar att stänga cirkeln innan festandet sätter igång.
(de enskilda delarnas ordning kan varieras)
• Deltagarna renar sig enskilt
• Städa och gör i ordning platsen
• Sätt upp altaret med redskap och hjälpmedel
• Gå igenom ritualen
• Grunda och centrera
• Förklara ritualen påbörjad, och dess syfte
• Res cirkeln
• Rena med elementen
• Åkalla riktningarna
• Åkalla Gudinnan och Guden
(Beroende på vad man gör här kommer vissa av följande delar att finnas med. I så fall är detta den inbördes ordning jag personligen skulle placera dem i.)
• Åkallande av specifika gudomar
• Gestaltande av högtid, högtidsfirande
• Passagerit
• Energiresande eller annat magiskt arbete
• Offer
• Drawing down
• Vin och kakor (ingår i princip alltid)
• Tacka Gudinnan, Guden och namngivna gudomar
• Stäng riktningarna och tacka element/väktare
• Upplös/ta upp cirkeln
• Förklara ritualen avslutad
Beroende på i hur hög grad man har fasta texter för exempelvis riktningsöppningar kan man givetvis också anpassa dessa efter den aktuella ritualen. En del wiccaner har en uppsättning texter de alltid använder i förberedande- och avslutningsfaserna, medan de varierar innehållet i huvuddelen. Andra varierar sig beroende på tillfälle i alla faser.
Om man vill att exempelvis ett sabbatsfirande ska återspeglas i hela ritualen kan det vara bra att anpassa alla textavsnitt till detta. Man kan exempelvis ha särskilda riktningsöppningar till just Beltane, där man använder passande korrespondenser som stämmer överens just med den rådande tiden på året för att åkalla respektive riktning.
Somliga wiccaner har också en ganska färdig uppsättning sabbatsritualer som inte förändras särskilt mycket från år till år, medan andra skriver nya då och då. I ett utbildande coven, där ritualskrivande ingår som en av sakerna man lär sig, bör man rimligtvis också använda de nyskrivna ritualerna i faktiskt firande.
Till sist kan det vara värt att en extra gång poängtera att ritualfirande är något du ska göra för att du själv vill, för att det är roligt, för att få en personlig kontakt med gudarna. Inte för att du känner att du måste. Lika lite är du tvungen att göra det på ett visst sätt. Se bara till att tänka igenom varför du väljer eller väljer bort de olika momenten, så att ritualen återspeglar din personliga avsikt.
Tänk också på att inte ta det så allvarligt om något skulle gå fel. Om rökelsen inte går att tända, om du mitt i en mening glömmer vad du skulle säga, om du plötsligt råkar öppna norr i stället för att rena med vatten och salt. Vi är bara människor, och vi gör alla misstag. Ta det bara lugnt, rätta till det som gick fel och fortsätt med ritualen. En avslappnad ritual där man kan le åt varandras misstag kommer att kännas mycket bättre än en där alla är livrädda för att göra fel, och jag tror gudarna har gott om förståelse för att vi klantar till det ibland. :)
